Den andra sidan av Berlusconi
Det har länge varit en självklarhet att i nordeuropeiska sammanhang associera Silvio Berlusconis namn med korruption, ohederlighet och dåligt styrande. Ändå envisas ett stort antal italienare, de flesta av dem förmodligen rationellt tänkande individer, att rösta på honom. Ett stort antal människor måste resonera i banor som: “Berlusconi är den bäste mannen för Italien, till honom vill jag anförtro att bygga de land mina barn ska leva i.” Här finns en skillnad mellan den bild av Berlusconi som vi i Sverige presenteras för och hur han upplevs i sitt hemland. Den här artikeln syftar till utforska den skillnaden. Det här är en artikel om det positiva med Silvio Berlusconi.
För vidare läsning: Framgång för Berlusconi i regionvalen (The Guardian)
När en konflikt har pågått tillräckligt länge blir den vardagsmat och inget skrivs förutom vid speciella händelser (med Israel-Palestina som givet undantag). Konflikten om Tibet har inte kommit dit ännu, den fjortonde Dalai Lama är fortfarande en person i det allmänna medvetandet och han har fortfarande sina kändissupportrar i Hollywood. Men det är en utdöende trend.
Det sägs ofta att det viktigaste slagfältet i kampen mot militant islam inte ligger på vägen till Bagdads flygplats eller i bergen i södra Afghanistan utan i de europeiska storstädernas förorter. Att det är ett slag som inte kan vinnas med avancerade vapen och soldaters blod utan med tankar, idéer och intryck. Men om det är så, hur försöker “vi” egentligen vinna den kampen? De senaste åren har allt mellan att till viss del acceptera sharia-lagar för muslimska familjer (England) till att förbjuda minareter (Schweiz) varit på tapeten. Nu diskuteras det i Frankrike om ett förbud mot religiösa symboler (med andra ord: slöjor) på offentlig plats (sjukhus, domstolar etc.)
