Att vända blad i Honduras

Manuel Zelaya (foto: José Cruz/Agência Brasil)
En statskupp i Latinamerika. Under stora delar av 1900-talet var en sådan händelse ett allt annat än ovanligt inslag i nyhetsrapporteringen, men i början av 2000-talet kunde man tro att regionen hade slagit in på en ny väg, med starkare demokratiska traditioner och ett mer stabilt politiskt läge. Denna trend höll dock inte i sig: under de senaste åren har istället Venezuelas Hugo Chávez och, på sistone, Nicaraguas Daniel Ortega uppvisat allt mer diktatoriska drag. Den 28 juni i år utdelades ytterligare ett slag mot demokratin i regionen i och med statskuppen i Honduras. Idag, fem månader senare, är vägen ut ur krisen fortfarande lång.
Se även: Q&A: Crisis in Honduras (BBC), Ny Honduras-linje möjlig i Brasilien (DN), The Honduras Trap (Newsweek); observera också att den senaste utgåvan av medlemstidningen Utrikesperspektiv innehåller en artikel om läget i Honduras.
Barack Obama har haft en lång smekmånad med det amerikanska folket - i över ett halvår lyckades han 

De av oss som är för unga för att minnas det kalla kriget kanske undrar ibland hur det skulle kännas att leva i en sådan tid av internationella intriger, maktspel och konkurrens om inflytande. Den som iakttar Rysslands agerande idag, i början av år 2009, behöver inte undra; även om det kalla krigets stämning och allvar inte är tillbaka, använder Putins stridslystna regim samma gamla knep för att klämma åt samma gamla fiende idag som Sovjetunionen en gång gjorde - trots att 20 år har gått sedan Berlinmurens fall.
An eventful year has come to an end. Some predict that 2008 will be remembered as a watershed, mush like 1989 or 1914; others suggest that it will sink into oblivion along with so many other less remarkable years. Regardless of how 2008 will be remembered by historians, it would be wise for us - now that the smoke of the New Year’s fireworks has cleared - to look forward instead and ask if the coming 12 months will leave this world in a better shape than it is today.
Konflikten mellan Kina och Taiwan - liksom den mellan Israel och Palestina - har sedan länge räknats som “olöslig”. Spänningar över Taiwans självständighet har funnits så länge att det numera är historiker - och inte politiker - som man ska vända sig till om man vill veta hur och varför konflikten egentligen började. Det är just därför det kan vara lätt att missa de tecken på en möjlig framtida lösning som trots allt då och då skymtar i nyhetsflödet.
