Tyskland 1985. Kommunistpartiet regerar och tillåter inga meningsskiljaktigheter. Med Stasi som högerhand förtrycks och straffas ”subversiva” protester på godtyckliga grunder. Lord Acton sade en gång: “Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut”. Vi ser det bevisas runtom i världen idag, och i forna Östblocket bevisades det dagligen.
Jag har just sett den tyska filmen De andras liv. I Tyskland kommer det idag alltfler filmer om landets problematiska förflutna. På samma sätt som Der Untergang var en osentimental film om Hitlers sista dagar i bunken, är De andras liv en osmickrande skildring av livet i forna Östtyskland. Som svensk får man lite perspektiv. Vad är tvångssteriliseringar och SÄPO jämfört med Hitler och Stasi?
Die Mauer föll 1989, och året därpå bestämde sig de två tyska staterna att bli en. Tysklands återförening har emellertid inte blivit särskilt lätt. Fortfarande är östdelen mer outvecklad, fattigare och har högre arbetslöshet. Det är också här som extremhögern har flest anhängare. Problemen är alltså många, och väst/öst skillnaden lever kvar i människors identitet. Forna DDR hemsöks av ”ostalgi”, dvs. nostalgi över den gamla kommunisttiden. Ett bra exempel är filmen Goodbye Lenin, som förvisso är väldigt charmig. Att ”det var bättre förr” har man ju hört, men sällan när historien är såpass osmaklig.
Det är mot denna ”ostalgi” som De andras liv går i polemik. Vi får följa Stasi-tjänstemannen Wiesler som får i uppdrag att övervaka en författaren Dreyman och dennes flickvän, skådespelerskan Christa-Marie. Dreyman stödjer regimen men är kritisk mot hur dissidenter behandlas. Anledningen till övervakningen är att en minister är förälskad i Christa-Marie och därför bussar Stasi på Dreyman, för att röja konkurrenten ur vägen.
(more…)