Zambia, biståndet och korruptionen
Freedom Statue i Lusaka, Zambia. Foto: Róisín Hinds
Zambias hälsoministerium hamnade på de internationella löpsedlarna förra året när det kom fram att 50 miljoner biståndskronor hade försvunnit. I Sverige, en av de största bidragsgivarna till den zambiska hälsosektorn, utlöste uppdagandet en kris mellan Sida och biståndsminister Gunilla Carlsson. En kris som i förra veckan ledde till avskedande av Sidas generaldirektör Anders Nordström. För zambierna själva kom inte avslöjandet som någon större överraskning, korruption har för många blivit en del av vardagen. Under två månaders tid besökte jag huvudstaden Lusaka, åkte taxi, läste tidningar och lyssnade på radio, överallt diskuterades korruption.
Läs mer: Sidas ledning byts ut (SvD), Sidas ledning byts ut (DN)
Zambia är ett kustlöst land i södra Afrika som blev självständigt 1964. Landet blev en flerpartidemokrati 1991 och har haft val med jämna mellanrum sedan dess. Även om valen har fått viss kritik för att ha varit orättvisa påminner grannländerna Zimbabwe i söder och Demokratiska Republiken Kongo i norr om att det kunnat vara mycket värre. Men demokrati är inget skydd mot korruption, Zambia hade 2009 en föga smickrande 99:e plats på transparency.orgs lista över de minst korrupta länderna i världen. Även om detta är ett steg upp från 115de platsen året innan är det knappast något att vara stolt över.
Korruptionen finns överallt och redan i taxin in från Lusakas internationella flygplats kommer samtalet med vår chaufför snabbt in på korruption. “Er regering måste sluta ge vår pengar”, säger han, “de måste inse att pengarna inte kommer fram till folket!”. Som bevis visar han foton han har tagit på nya fyrhjulsdrivna jeepar med olika myndigheters logotyper på. Jag och min kursare som är på plats för att samla information till vår C-uppsats om just korruption behöver sällan mer än presentera oss och vårt syfte för att sätta igång en diskussion.
Vi märker snabbt att alla taxichaufförer har starka åsikter angående korruption men att det saknas konsensus. Grovt uppdelat verkar det finnas tre läger bland chaufförerna, det första saknar tilltro till zambisk politik överhuvudtaget och tror att all utveckling måste utesluta statlig inblandning. Det andra lägret förklarar att all korruption är den nuvarande regeringens, med president Banda i spetsen, fel och att oppositionsledaren Sata kommer ställa allt till rätta när han vinner presidentvalet nästa år. Det sista lägret försvarar regeringen och tycker att korruptionsanklagelser är ett tecken på bristande respekt för landets ledare. Det är svårt att avgöra vilket läger som är störst, men det tredje är antagligen det mest högljudda. Detta kan visserligen till stor del bero på James, en taxichaufför stationerad utanför vår port, och hans ständiga ringande till lokala radiostationer. Vid tre separata tillfällen hör vi James försvara regeringen på radio och när han kör oss berättar han stolt om andra gånger han har lyckats komma fram i direktsändning.
Men korruption diskuteras inte bara bland taxichaufförer och radiostationer, tidningar och intellektuella tar upp ämnet nästan dagligen. I tidningarna anklagar oppositionen varannan dag regeringen för maktmissbruk bara för att nästa dag i sin tur bli anklagade av regeringen för fusk. Rubrikerna är många gånger smått fantastiska, ofta direkta citat från de inte så diskreta politikerna. Favoriten får nog bli löpsedeln “[President Banda] has a small brain” från tidningen The Post. Tidningarna tillhör ofta det andra eller tredje lägret även om man då och då ger en känga till den egna sidan. The Post räknas, föga förvånande, som en av de mer oppositionsvänliga.
Bland landets intellektuella har främst en ekonom vid Dambisa Moyo fört diskussionen om korruption och om bistånd framåt. I sin boken “Dead Aid - why aid is not working and how there is another way for Africa” sågar Moyo dagens biståndspolitik längs med fotknölarna. Boken tar avstamp i det faktum att de länder i Afrika Söder-om-Sahara som under de närmsta 50 åren fått mest bistånd i många fall är i ett sämre läge idag än de var när biståndet började komma. Bistånd, menar Moyo, skapar korruption och förstör ett lands möjligheter till att någonsin utvecklas. Alternativen är istället handel, mikrolån, statsobligationer och direktinvesteringar, antagligen från Kina. Även om det i Dead Aid finns en viss övertro till världens kapitalmarknader och kinesiska direktinvesteringar som bot på korruption är det svårt att neka till att Moyo har en mängd bra poänger. Poänger som många bidragsgivare i väst hade behövt ta till sig.
Bland landets 22 ministerier varierar öppenheten markant. Hälsoministeriets högkvarter, beläget en 200meter från svenska ambassaden, är på många sätt typiskt för ett zambiskt ministerium. En gammal sliten byggnad med vakter, ofta i par, på varje våning som ber en fylla i besöksboken. Utanför står en rad med sprillans nya och alltid skinande rena Toyota Hilux, noga placerade efter status med ministerns närmast entrén. Personalen är först väldigt skeptiska till att släppa in oss överhuvudtaget och vi blir skickade från det ena kontoret till det andra, blir ombedda att komma tillbaka senare för att sedan bli skickade till ett tredje kontor. Så fortsätter det tills vi får ett godkännande från högre ort och vi till slut kommer in och kan genomföra vår undersökning. Men även om hälsoministeriets mottagande inte är unikt är det inte heller helt representativt. Andra ministerier tar emot oss med öppna armar, diskuterar öppet läget och ger oss direkt full tillgång till all information vi behöver.
Överallt man går i Lusaka diskuteras korruption. I tidningar, boktitlar, arbetsplatser och taxidiskussioner debatteras ämnet dagligen. Kanske är detta samtal som också borde tas av bidragsorganisationer runt om i världen. För även om diskussioner idag har börjat föras, inte bara i Sverige utan även av andra bidragsgivare, om hur bistånd ska utformas för att hantera korruption är det fortfarande långt från samtal till praktik. Till exempel ger Sverige, trots alla diskussioner och bråk mellan Gunilla Carlsson och Sida, idag återigen pengar till Zambias hälsoministerium.
