Organiserad brottslighet i Australien går tillbaka till början av 1900-talet och immigrationsvågorna från Italien som skedde under den tiden. Invandringen ledde inom kort till att lokala avdelningar av den italienska maffian så sakta började ta form. De stora italienättade brottsorganisationerna blev dock inte aktiva förrän efter andra världskriget. De mest kända är The Honored Society, Calabresefamiljen och The Carlton Crew vilka lever kvar än idag. Under de senaste decennierna har organisationer från andra länder etablerat sig mer och mer i Australien. Kriminella grupper från exempelvis Ryssland, Kina, Irland och Vietnam är verksamma, och sedan mitten av 2000-talet har varningar förekommit om att västafrikanska och israeliska brottsorganisationer håller på att expandera.

Se även: Rudds National Security Statement (pm.gov.au) Losing fight against organised crime (The Australian)

Kriminella MC-gäng förekommer också i Australien. Internationella ligor som Hells Angels och Bandidos har avdelningar i Australien, men den överlägset största, Rebels MC med över 2000 medlemmar, är inhemsk och enbart aktiv i Australien. MC-gängen uppmärksammas oftare än andra typer av brottsorganisationer trots att de inte är ett större hot, vilket inte är ett unikt fenomen för Australien. Det är dock en naturlig konsekvens av att MC-gäng med sina bullriga motorcyklar och skinnjackor med tydliga markeringar av klubbtillhörighet är betydligt mer uppseendeväckande och indiskreta än andra ligor.

Organiserad brottslighet började först uppmärksammas som ett problem i slutet av 1970-talet då regeringen startade upp ett par kommissioner vilka kastade ljus över frågan under de efterföljande åren. Nya myndigheter med organiserad brottslighet som ansvarsområde startades upp, men drogs sedermera med strukturella problem. Insatser gjordes för att minska införseln av narkotika till Australien vilka nådde begränsade framgångar. Med tiden föll den organiserade brottsligheten längre ner på agendan och försvann från allmänhetens medvetande.

Intresset vaknade igen i samband med en maktkamp mellan Melbournes brottssyndikat, inklusive de tidigare nämnda italienska grupperna, vilken ledde till 35 personers död mellan 1998 och 2004. I folkmun fick händelserna namnet “the Melbourne gangland killings” och har sedan dess gett upphov till flera böcker och en uppmärksammad tv-serie. Melbourne har kallats för den organiserade brottslighetens huvudstad i Australien, och inte utan anledning. Av de närmare hundra grupper som listades i en nyligen genomförd inventering av Australiens kriminella organisationer var strax över hälften baserade i Melbourneområdet. Den troliga anledningen till att detta är fallet är att Melbournes hamn blev den centrala importhubben när narkotikahandeln tilltog och blev den illegala ekonomins viktigaste handelsvara.

De dåligt fungerande institutionerna som skapades under början av 1980-talet lades ner 2003 och ersattes av en enda myndighet vid namn Australian Crime Commission (ACC).

Under det senaste året har regeringen börjat slå på krigstrumman mot den organiserade brottsligheten. Premiärminister Rudd inkluderade organiserad brottslighet i sitt första National Security Statement vilket symboliskt definierar det som ett nationellt säkerhetshot. Chefen för ACC sade nyligen att organiserad brottslighet är ett lika stort hot mot Australien som internationell terrorism.

Diskursen om organiserad brottslighet har således skärpts ordentligt. Att beskriva ett problem som ett hot mot landets säkerhet och att jämföra det med terrorism är en tydlig markering. Regeringen har också vidtagit kraftfulla åtgärder. I juni infördes ett nytt lagpaket vilket ska öka polisens möjligheter att konfiskera tillgångar och använda infiltration och telespaning.

I november lanserades en nationell handlingsplan för hur det ökade hotet från organiserad brottslighet ska hanteras. Planen ska leda till att samarbetet mellan olika myndigheter, underrättelseorgan, företag och civilsamhället ska förbättras och jurisdiktionsgränser ska överbryggas. Dokumentet lägger också stor vikt vid att öka Australiens internationella samarbeten, vilket är formulerat i 9 åtgärdspunkter. Åtgärdspunkterna inriktar sig på två linjer, internationella partnerskap i bred mening, och det regionala Stilla havsområdet. Stillahavslinjen inriktar sig på att undersöka vilka luckor som finns i de regionala ländernas lagstiftningar, och att arbeta med kapacitetsbyggande och lagstiftningsassistans. Inom internationella partnerskap ska flera samarbetsområden förstärkas som; utbyte av underrättelser och information; närmare samarbete i policyutveckling och “best practices initiatives”; bättre arrangemang för ömsesidig assistans i utredningar och utlämnande; mer utbyte inom finansiell övervakning. Australien ska ta fram avtal på både bilateral och multilateral nivå för att uppnå detta. Det första ramverksavtalet har redan undertecknats mellan Australien, USA, Storbritannien, Nya Zeeland och Kanada.

Det här presenterar ett viktigt potentiellt samarbetsområde mellan Australien och EU. Trots det långa geografiska avståndet så finns det flera beröringspunkter mellan de båda gällande organiserad brottslighet. Trenden som har visat sig på sistone med ett ökat inflytandet från västafrikanska brottsorganisationer, har visat sig även i Europa. De italienskättade kriminella organisationerna har än idag en stark bas i Australien. Trots detta, och det faktum att Australien söker nya internationella samarbetsformer, så beslutades nyligen att den australiska federala polisens kontor i Italien ska stängas, vilket är ett steg i fel riktning.

RICKARD LARSSON