Dagens Slovakien uppstod som en självständig stat i samband med Tjeckoslovakiens upplösning 1993. Området som utgör dagens Slovakien har under århundraden varit under ungersk kontroll. Under en tid kom Slovakien att utgöra Ungerns kärnland och Bratislava, under det ungerska namnet Poszony, var det ungerska konungarikets huvudstad. I det Habsburgska Ungern drevs mot slutet av 1800-talet en aggressiv assimileringspolitik vilken drabbade de icke-ungerska folken till vilka ju slovakerna hörde. Efter första världskriget blev dagens Slovakien en del av det nybildade Tjeckoslovakien. Gränsdragningen gjorde att Slovakien fick en stor ungersk minoritet. Under mellankrigstiden drevs en diskriminerande politik mot minoriteterna i Tjeckoslovakien trots att de till största delen bodde i områden där de själva utgjorde en absolut majoritet. Detta gällde även ungrarna i södra Slovakien.

Se även: Slovakisk språklag väcker ont blod bland ungrare (DN)

Spänningarna som denna politik ledde till banade så småningom vägen för Münchenöverenskommelsen och grannländernas styckande av Tjeckoslovakien. De områden som beboddes av ungrare blev nu åter en del av Ungern. Efter andra världskriget återlämnades dessa områden till Tjeckoslovakien. Initialt önskade man fördriva alla etniska ungrare från Tjeckoslovakien liksom man gjorde med de etniska tyskarna. Då det även fanns en stor slovakisk minoritet i Ungern blev resultatet att man fördrev det antal ungrare som motsvarade antalet slovaker som fördrevs från Ungern.

Under kommunisttiden förbjöds all kontakt mellan ungrarna i Slovakien och Ungern. De ungerska minoriteterna i Centraleuropa utgör drygt 2,5 miljoner människor varav cirka en halv miljon bor i Slovakien, motsvarande cirka 10 procent av landets befolkning. Dock utgör ungrarna drygt 90 procent av befolkningen i de områden där huvuddelen av dem är bosatta. Ungrarna är således en minoritet på nationell nivå men lokal nivå utgör de en absolut majoritet.

Den slovakiska inrikespolitiken har haft en stark nationalistisk prägel efter landets självständighet. Politiken har riktats mot minoriteterna, i huvudsak romer och ungrare. Den 1:a september i år antog det slovakiska parlamentet en ny språklag där slovakiska anges som statsspråket. Detta innebär att alla dokument och offentliga inskriptioner ska författas på slovakiska och alla statsanställda samt andra myndighetsutövare måste tala slovakiska i det offentliga rummet. Bruket av minoritetsspråken begränsas till den privata sfären men det ges ingen tydlig definition på vad denna innebär. Att bryta mot den nya språklagen kan även bestraffas med böter på upptill 5000 euro. Således berövas drygt 15 procent av Slovakiens befolkning rätten att använda sitt modersmål, även i samtal med individer ur den egna gruppen om man skulle vistas i en offentlig miljö. Enkelt uttryckt diskrimineras 15 procent av de slovakiska medborgarna på grund av sitt etniska ursprung vilket gör de till andra klassens medborgare i förhållande till de etniska slovakerna.

Lagen gäller även för dokument och andra handlingar som skickas till Slovakien från utlandet och skulle teoretiskt göra det möjligt för det slovakiska postverket att vägra distribuera brev som är författade på ett annat språk än slovakiska, i praktiken möjliggör det censur av information från utlandet - censur som skulle kunna inbegripa även e-post från utlandet. De ungerska reaktionerna har varit starka och lagen har fördömts av hela det politiska spektrat i Ungern, inklusive vänstern som fram till nu inte har uppmärksammat de ungerska minoriteterna i utlandet.

Till sin utformning utgör lagen ett eko från mellankrigstiden där den diskriminerande politiken fick tragiska följder för den Tjeckoslovakiska staten som då omgavs av revanschistiska grannländer. Dagens Slovakien är medlem i EU liksom den södra grannen Ungern. I ett Centraleuropa där nationalistiska strömningar fortfarande har en stor betydelse kan Slovakiens agerande driva den ungerska politiken i en mer nationalistisk och extrem riktning. Utbytet mellan EU-länderna Ungern och Slovakien påverkas också. Den fria rörligheten av kapital och arbetskraft som ska finnas inom EU blir omöjlig i fallet Slovakien, om man inte behärskar slovakiska.

Den historiska bakgrunden till den nya lagen finns i det ungerska förtrycket av slovakerna under den Habsburgska tiden. Dagens EU är, till skillnad från det Habsburgska riket, en multinationell organisation som bygger på att alla medlemmar är likvärdiga och att medborgarna i alla medlemsrätter har vissa rättigheter där rätten till sitt modersmål utgör en viktig sådan - något som man tycks ha glömt i Slovakien.

CLAES HÅKANSSON