Author: Isaac A. Graham

Mark Rhinard och Erik Brattberg är forskare respektive forskningsassistent vid Utrikespolitiska Institutet och publicerade den 31 juli i år en debattartikel om EU och Centralasien på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Nu har de för utrikesperspektiv.se skrivit en förkortad version av artikeln.

Nästan ett decennium sedan terrorattackerna den 11 september 2001 verkar det som att världens ledare nu äntligen har börjat enas runt vikten av att stärka politiskt och ekonomiskt instabila stater för att förhindra att dessa ska komma att utgöra en grogrund för extremism. Ett tydligt exempel på detta var under G8-mötet i Italien i sommars. Där diskuterades situationen i centralasien jämsides med andra akuta globala hot såsom finanskrisen och klimatförändringar.

Se även: EU måste göra mer i Centralasien (SvD )

Dessutom har EU också tagit flera steg mot sin egen version av Obama-administrationens ‘AfPak-strategi’. EU:s utrikespolitiska talesman Javier Solana besökte nyligen både Afghanistan och Pakistan för att diskutera EU:s roll i hanteringen av det svåra säkerhetspolitiska läget som råder i regionen, och mitten av juni höll EU sitt första möte någonsin med Pakistan i Bryssel.

I Afghanistan där EU-länderna för närvarande bidrar med över 23,000 soldater till ISAF-styrkan har säkerhetsläget försämrats markant sedan 2006. Det kommer numera nästan dagligen nya rapporter om attentat riktade mot både afghanska myndigheter och de utländska säkerhetsstyrkorna i landet. Enligt siffror från NATO steg antalet säkerhetsincidenter med 33 procent under 2008 och kommer med all sannolikhet att fortsätta stiga även under 2009.

Den svåra situationen i Afghanistan påverkar även grannlandet Pakistan. Talibanernas offensiv i Swat-dalen i början tidigare i år berodde delvis på bristen på säkerhet längs den långa afghansk-pakistanska gränsen. EU:s kontraterrorism-koordinator har tidigare också varnat för det ökade personer som deltar i terroristläger och som radikaliseras i Pakistan. Flera planerade terrorattentat i Europa har påvisats ha tydliga kopplingar till Pakistan. Till exempel så grep spansk polis i januari 2008 14 personer varav 12 var pakistanska medborgare i en antiterroraktion i Barcelona.  I terrorattacken i London i juli 2005 var dessutom två av de fyra attentatsmännen pakistanska medborgare.

Vid sidan om Afghanistan och Pakistan så hopar sig även stormmolnen över grannlandet Tadzjikistan. Det är redan väl känt att drogsmugglare från Afghanistan, världens största opiumproducent, använder sig av Tadzjikistan för att smuggla droger vidare mot Europa. Även en stor del av det afghanska heroinet tros passera genom Tadzjikistan samt angränsande Turkmenistan och Uzbekistan. Enligt FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC så har andelen beslagtagit heroin i Centralasien ökat markant det senaste året. Utan tvekan är talibanerna bland de grupper som tjänar mest på droghandeln i regionen.

Det finns flera tecken på att talibanerna nu också försöker infiltrera den hittills relativt stabila Kundoz-provinsen i norra Afghanistan, som gränsar mot det svenskkontrollerade området Mazar-e-Sharif samt mot Tadzjikistan, och att Fergana-dalen som förutom Tadzjikistan även inbegriper Uzbekistan och Kirgizistan ska komma att bli ett nytt regionalt centrum för brott mot mänskliga rättigheter och ökad radikalisering.

Om ingenting görs så kommer oroligheterna ifrån Afghanistan, Pakistan samt de angränsande centralasiatiska staterna att förr eller senare påverka Europa. EU bör därför leda det internationella samfundets insatser i regionen genom att anta en mer heltäckande strategi för regionen i stort. Detta inbegriper kortsiktiga satsningar på stärkande av polisväsendet, gränsövervakning och antiknarkotika-program såväl som långsikta investeringar i utbildning, fattigdomsbekämpning och demokrati.

Som EU:s ordförandeland bör Sverige nu verka för att ytterligare stärka EU:s engagemang i Afghanistan som en del av en övergripande EU-strategi för hela Centralasien. EU har nämligen mycket goda förutsättningar att kunna bistå Centralasien, och har goda anledningar att göra detta då också den egna säkerheten står på spel.

Mark Rhinard är forskare vid Utrikespolitiska Institutet

Erik Brattberg är forskningsassistent vid Utrikespolitiska Institutet