“Honorable Presidency and Honorable Delegates” - så inleddes Lund Model United Nations som hölls den 24-26 oktober i år. Det var andra gången som en Model United Nations övning hölls i Lund och för mig var det första gången jag kom i kontakt med något liknande. MUN ger unga människor som är intresserade av utrikespolitik och internationella relationer möjligheten att lära sig mer om diplomati, förhandling och arbetssättet inom FN.

Välkomsttalet som hölls av rektor Göran Bexell i universitetsbyggnaden vid samma podium som bara någon vecka tidigare hade gästats av Kofi Annan inspirerade till framtida internationellt engagemang och internationellt samarbete präglade helgen. LUMUN kan ses som ett avancerat rollspel och delegaterna detta år bestod av en mix av internationella och svenska studenter.

Scenariot som förhandlingarna kretsade kring var höstens händelser i Georgien, Abchazien och Syd-Ossetien. Uppdelade i säkerhetsrådet och rådet för mänskliga rättigheter försökte delegaterna förhandla fram, skriva och rösta om resolutioner för att hantera krisen.

Själv satt jag i rådet för mänskliga rättigheter som representant för Saudiarabien och kände mig till en början ganska distanserad från de ämnen som diskuterades. Hur skulle jag kunna ha en åsikt om vilka brott som begåtts mot de mänskliga rättigheterna och hur dessa skulle hanteras? Till en början var det även svårt att över huvudtaget diskutera brott mot de mänskliga rättigheterna utan att hätska diskussioner bröt ut om vem som gjort vad, när och hur och att skilja på vår uppgift från säkerhetsrådets uppgift. Vi skulle ju trots allt inte avgöra om det ryska agerandet att intervenera eller tränga in i Georgiskt territorium var kompatibelt med internationell lag, utan endast finna en lösning på den humanitära situationen i förhållande till de mänskliga rättigheterna. Hur förhöll sig exempelvis Rysslands agerande i relation till Responsibility to Protect eller skyldigheten att skydda - en folkrättslig princip som fastställer att det är varje stats skyldighet att skydda sin befolkning mot brott mot mänskligheten och att det finns en kollektiv internationell skyldighet för omvärlden att ingripa om en viss stat inte fullgör denna sin skyldighet. Och hur ska man i relation till Rysslands agerande förhålla sig till rätten till självbestämmande, som bland annat fastsälls i artikel 15 i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter som säger att inga människor får nekas rätten till nationalitet? Den erkänns även både i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter där följande kan läsas “All peoples have the right of self-determination. By virtue of that right they freely determine their political status and freely pursue their economic, social and cultural development.”

Det var till en början otroligt svårt att sätta sig in i hur råden jobbar. Hur skriver man en resolution i praktiken, hur ska man få med allt som de olika länderna prioriterar men framförallt, hur skulle jag kunna få med de punkter som jag ansåg vara viktiga som representant för mitt land? Allt eftersom dagarna och förhandlingarna fortgick blev jag mer bekväm i min roll som delegat och diplomat och insåg snart att lika mycket förhandling pågick i korridorerna och under luncherna som vid de officiella sessionerna. De sociala evenemangen en viktig del av helgen och förutom Global Villigare där alla deltagare bjöd på snacks från de land de kom ifrån eller representerade hölls även ett “meet and greet” och deltagarna fick testa på nattlivet i Lund. Slutligen bjöds det under den sista kvällen på diplomatmiddag.

Att få tillfälle att fördjupa sig så i ett ämne som en MUN-övning innebär betyder att man som deltagare lär sig något mer bortom de grundläggande teoretiska kunskaperna. Det var mycket byråkrati, mycket snack och litet som blev gjort till en början. Det verkar inte så konstigt längre att de olika råden har svårt att enas i verkligheten. Trots detta lyckades vårt råd för mänskliga rättigheter efter förhandling och mycket omarbetning rösta igenom inte en utan två resolutioner för att hantera den humanitära krisen. Den fråga jag prioriterat fanns med i tryck efter tre intensiva arbetsdagar och samarbetet lyckades trots tydliga motsättningar. LUMUN erbjuder tre dagar fyllda av lärande och deltagarna får en “crash course” i diplomati, internationella relationer och utrikespolitik. Det är svårt, utmattande men framförallt otroligt roligt och intressant. Förhoppningsvis kan LUMUN kanske sätta exempel för nästa session inom säkerhetsrådet eller rådet för mänskliga rättigheter.  Och det ska bli spännande att få representera ett nytt land nästa år, sätta sig in i dess utrikespolitik och kämpa för att få sin åsikt hörd.

IRINA BERNEBRING JOURNIETTE, representing the Honourable Kingdom of Saudi Arabia