Vid midnatt rullade bussen ut från parkeringen och en efter en somnade vi in medan vi avverkade mil efter mil, tills vi nådde destinationen - huvudstaden. Det var ett regnigt Stockholm som mötte oss men i förväntans stämning och lättnaden över att lämna bussen glömdes väder och vind bort. Sömndruckna entrade vi Södertörns högskola, som skulle bli vårt hem de närmaste dygnen.

Se även: Utrikespolitiska förbundet (UFS), Utrikespolitiskt konvent 2008 (officiell hemsida).

Den första dagen på konventet inleddes bland annat av Cecilia Malmström (en av mina personliga favoriter), som med sin naturliga och lättsamma stil fångade vårt intresse. Under dagen var EU i fokus och relationen till Kina presenterades av Börje Ljunggren som var Sveriges ambassadör i Kina mellan 2002 och 2006. Vissa debatter var bättre än andra och även om lunchmackan gjorde susen blev bussresans bristande sömn påtaglig under eftermiddagen. Räddningen blev ett antal koppar kaffe under de annars korta kaffepauserna (med betoning på korta; schemat var nämligen härligt ambitiöst). Den sista debatten för dagen var en paneldebatt mellan de politiska ungdomsförbunden, de som eventuellt somnade till väcktes utan tvekan nu! Snabba inlägg och påhopp avrundade vår första dag och gjorde oss sugna på morgondagen - dagen med stort D för många de av oss (och det var säkert en del) som såg fram emot att få se Jan Eliasson in action.

Först var det dock annat på agendan. Pierre Schori imponerade då han tillsammans med en panel talade om globala hotbilder. Sedan var det dags för en miljödebatt, med bl.a. Maria Wetterstrand från miljöpartiet och Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv. Till slut var tiden inne och tillsammans med Pierre Schori och Marie Jacobsson intog Jan Eliasson scenen. Det blev en givande och intressant debatt som handlade om EU, FN och multilateralism. Det diskuterades ett starkare EU, en vetofri kultur inom FN, soft power och den transatlantiska ordningen. Den trevliga stämningen, med skämt och skålande i vatten, mellan de tre och den påtagliga vänskapen mellan Eliasson och Schori gav den slutgiltiga kryddan. Eliasson berättade också om när han som ung diplomat besökte Mugabes hem och en viss anekdot gällande svensk saft gav oss alla ett gott skratt. Debatten kom igång sent och slutade ännu mycket senare, någonting som få hade någon invändning mot (förutom kanske panelisterna själva, som dock var vänliga nog att stanna). Lyckliga pressmänniskor (och jag själv, som slank in på ett bananskal) fick några minuter med Eliasson efter föredraget. Även journalisternas annars så världsvana handtag darrade till i sådant fint sällskap. Trots tidsbrist tog sig Eliasson tid att besvara alla frågor utförligt och entusiastiskt. Eufori och motivation är det närmaste man kan komma att beskriva den efterliggande stämningen. Personligen dansade jag därifrån som på moln, fylld av inspiration. Trots att ännu en identisk lunchmacka och några intressanta eftermiddagsdebatter väntade hade toppen redan nåtts. Inte ens den trevliga konventsbanketten på kvällen kunde överträffa dagens händelser.

Under hela konventet kunde man känna stolthet över att vara Lundastudent - de lundensiska UPF-medlemmarnas röster hördes både under middagen, då vi satte ton för sången och det allmänna tjoandet, och under föreläsningarna. Och jag tänker avsluta med att citera min numera kära vän Jan Eliasson, som i sann diplomatisk anda underströk just hur viktigt det är att säga sin mening - och att höras: “Ord är handling, ord räddar liv!”

CHRISTINE LINDBERG

Läs mer om konventet