När jag hösten 1967 kom till Lund hade studentoroligheterna inte börjat på allvar i vare sig Paris eller Lund. Men det mullrade i kratrarna och ropen “USA ut ur Vietnam” skallade på lärdomsstadens gator med jämna mellanrum.

Redan första veckan blev jag medlem i Utrikespolitiska föreningen. Det var juridikstuderande Catherine von Heidenstam, som satt vid UPF:s rekryteringsbord utanför Ateneum på Akademiska föreningen och skrev ut medlemskortet.

Inledde mina studier i Lund med att läsa statskunskap (internationell politik), fortsatte med ekonomisk historia och nationalekonomi.

Ordförande i UPF var jag under 1969. Min mångsidige företrädare Lars Emmelin startade ett miljövårdsprogram och är således en pionjär på detta område. Idag är Lars professor i miljövård.

Thomas Hörberg som var ordförande 1971 är numera kanslichef vid Riksdagens utrikesutskott. I styrelsen fanns vid den här tiden också Jonas Hafström som idag är svenskt sändebud i Washington.

Tomas Bertelman var UPF:s sekreterare 1969. Han och Hans Magnusson ledde vår Östeuropacirkel. Idag är Tomas svensk ambassadör i Warszawa och Hans i Haag.

Vår förträffliga pressekreterare var Elisabeth Hedborg, som många av er nog har sett rapportera i SVT om utvecklingen i Ryssland.

I flera år ledde Christer Jönsson en uppskattad UPF-studiecirkel om Sovjetunionen. Christer är professor i statskunskap och har varit ledamot i UD:s antagningsnämnd i många år.

När jag går igenom gamla programblad slås jag av bredden och aktualiteten i de UPF-föredrag som erbjöds studenterna i Lund dessa år. Här återfinns namn som Alva och Gunnar Myrdal, John Kenneth Galbraith, Leopold Senghor, Georges Papandreau, Jens Otto Kragh, Bruno Kreisky, Ulla Lindström, Olof Lagercrantz, Stig Ramel och Herbert Tingsten.

När Senegals president Léopold Sédar Senghor besökte Sverige i maj 1970 skedde det på inbjudan av UPF och Lunds studentkår. Tyvärr möttes denne framstående afrikanske statsman och skald av vänsterdemonstranter utanför AF i Lund. De arga och högljudda studenterna tillhörde Afrikagruppen.

Det var min lärare i ekonomisk historia, Rolf Gustavsson som anförde denna skränande hord. Polisen tvingades bilda häck för att skydda den höge afrikanske gästen med följe. Medan presidenten talade i AF:s stora sal blev stämningen allt hätskare och ropen allt högre. Polisen valde därför efter mötet att lotsa ut presidenten via en bakdörr.

Detta är en händelse som SvD:s Brysselkorrespondent säkert inte är stolt över idag. Ty det är ju numera en etablerad sanning att president Senghor var en av Afrikas största statsmän.

Våren 1971 sökte jag in till Utrikesdepartementets aspirantutbildning. Hade tur och av 750 sökanden lyckades jag via skriftliga prov och intervjuer ta mig genom nålsögat. Blev en av 15 aspiranter på UD:s tvååriga internationella utbildningsprogram. Redan första dagen anslöt sig en 16:e aspirant, nämligen vår blivande kung Carl XVI Gustaf. Bland de 16 förväntansfulla ungdomarna fanns bara en kvinna, Catherine von Heidenstam. Idag är hon Sveriges ambassadör i Prag.

Vad lärde jag mig egentligen i Lund? Jo, hur man söker information, hur man skriver en uppsats, hur föreningslivet fungerar och hur man skapar kontakter. Kunskaper jag sedan haft glädje av livet igenom.

Fredrik Vahlquist
Hedersledamot i UPF-Lund
Ambassadör vid Heliga stolen och i Malta