Sommaren är äntligen här på riktigt och ännu ett verksamhetsår har nått sitt slut. Under 2009/2010 har vår redaktion gjort sitt bästa för att ge er, våra läsare, en så djup och allsidig bevakning av internationella frågor som möjligt. Just nu är redaktionen på sommarlov i några månader för att samla krafter och få ny energi inför hösten. Från oss redaktörer och från hela redaktionen vill vi tacka er, våra läsare, för denna tid och hoppas att ni fortsätter följa oss när vi kickar igång igen i september! Glad sommar!
Freedom Statue i Lusaka, Zambia. Foto: Róisín Hinds
Zambias hälsoministerium hamnade på de internationella löpsedlarna förra året när det kom fram att 50 miljoner biståndskronor hade försvunnit. I Sverige, en av de största bidragsgivarna till den zambiska hälsosektorn, utlöste uppdagandet en kris mellan Sida och biståndsminister Gunilla Carlsson. En kris som i förra veckan ledde till avskedande av Sidas generaldirektör Anders Nordström. För zambierna själva kom inte avslöjandet som någon större överraskning, korruption har för många blivit en del av vardagen. Under två månaders tid besökte jag huvudstaden Lusaka, åkte taxi, läste tidningar och lyssnade på radio, överallt diskuterades korruption.
UPF’s 75th anniversary this year brought about some discussions within the web magazine’s editorial staff on Sweden’s foreign policy during the past 75 years, but also about the world’s actual views on Sweden. It is difficult to find representative impartial information about how Sweden is perceived in different countries, but in writing this article, we have taken advantage of living in a University town with people from all over the world. Every year, more than 2000 international students come to Lund to study here. There are many reasons why they come and they have many different ideas about life in Sweden. Being foreign students ourselves, we were wondering how students from different parts of the world perceive this part of Northern Europe. Therefore, we have asked some of them how they have viewed Sweden before and after they came here. We know that the opinions we collected reflect subjective experiences. Still, they provide an interesting view on Sweden through a ‘human’ kaleidoscope.Fortsätt läsa artikeln »
This is the second part of the Darius Rejali interview, a political science professor at Reed College. This robust American is not shy in his words of expertise. In this part he talks about the Obama administration, professional interrogation, how the media affects the perception of torture and much more!
Darius Rejali is a political science professor at Reed College, Oregon. What makes him interesting is his incredible insight into the theories behind torture, out of a social scientific perspective. His book Torture and Democracy has been called “Scars and Stripes” by Financial times. This robust Yankee made quite an impression; beneath his charismatic shell lies a pure academic with the solutions that will put an end to democratic states’ use of torture, simple but politically impossible to achieve. He argued in a calm and well structured way, easily convincing anyone. In this first part of the interview he talks generally about torture, how states justify its implementation and many more interesting things!
Den 26 april läckte den brittisk-lankesiska artisten M.I.A.:s senaste video, Born Free, ut på internet via videons regissör Romain Gavras. Under de dryga tre veckor som har passerat har videon snabbt blivit sedd av miljoner och länkats runt på diverse sociala medier. I fokus ligger den nio minuter långa videons stötande innehåll, där framförallt grovt våld står i centrum. Videons kritiker har lyft fram det ofokuserade meningslösa våldet, medan de som är positivt inställda till den har hyllat dess raka våldskritik. Vad vill egentligen en erkänt politiskt medveten artist som M.I.A. framhäva med en chockerande video som kallats den mest våldsamma på flera år? Den 17 maj var det ett år sedan LTTE-gerillan lade ner sina vapen och Sri Lankas inbördeskrig kom till sitt slut, vilket gör en fördjupning i den tamilska minoritetens främsta talesperson i populärkulturen än mer aktuell. Fortsätt läsa artikeln »
Andy Warhol sammanfattade människors behov av att bli sedda som strävan efter att vara berömd i femton minuter; en herrans massa år och väldigt många webkameror senare blir det i filmatiseringen, We Live in Public omarbetat till att alla vill vara berömda i femton minuter - varje dag. Uppkallad efter ett något extremt konstprojekt som får alla efterföljande dokusåpor att blekna i jämförelse är We Live in Public synnerligen intressant i ett tidevarv där en ointressant men elak blogg räcker för att bli kändis.
Den 26 april läckte den brittisk-lankesiska artisten M.I.A.:s senaste video, Born Free, ut på internet via videons regissör Romain Gavras. Under de dryga tre veckor som har passerat har videon snabbt blivit sedd av miljoner och länkats runt på diverse sociala medier. I fokus ligger den nio minuter långa videons stötande innehåll, där framförallt grovt våld står i centrum. Videons kritiker har lyft fram det ofokuserade meningslösa våldet, medan de som är positivt inställda till den har hyllat dess raka våldskritik. Vad vill egentligen en erkänt politiskt medveten artist som M.I.A. framhäva med en chockerande video som kallats den mest våldsamma på flera år? Den 17 maj var det ett år sedan LTTE-gerillan lade ner sina vapen och Sri Lankas inbördeskrig kom till sitt slut, vilket gör en fördjupning i den tamilska minoritetens främsta talesperson i populärkulturen än mer aktuell. 
